Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7 & 8 - 9. Svensk Litteratur - 12. Philosophiskt Försök at utur Menniskans egenskaper utröna ändamålet hvartil Menniskan är skapad; samt at utur Djurens egenskaper utröna ändamålet för Djuren. af Magnus Blix , Häradshöfding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ——— 148
vi med rysning fett af nyare händelfer, åtminftoe
ne begäret och det hemligt färdiga bifallet dertil,
>> Men man bedråger fig på mennifkan. Man kan
i allmenbet altid räkna på hennes förnuft och bil-
lighet> få fnart hon ej under et långt tvång förloa
rat, tillika med nyttan, äfven vanan deraf > At
med: våld förfölja "det minita fken af rätt, at för
en ringa -anflötlighet vilja Emförta hela byggnas
den, detär den altid nedböjdå vänmagtens förakta
liga hämdyra’, när någon gång flumpen lägger henne
förmågan dertil i händerna. Lämna mennilkan deree
mot full frihet under nödvändiga lagar: lät hennes förs
fRånd tidigt öfvå fig i underlökningen af deras gruns
der och grunderna för hennes lydnad: lät henire ia-
fe atuman flyrer ,/ icke kufvar henne, och at hon
lyder med värdighet; — och man fkall i omdöx
men, Ut viljor, i företags finna bheune billig och
efterfinnande; Hon skall i viffa, Samhälls -inrätts
ningar, nå hända, tycka fig uptäcka här och;ders
några ojemnt delade tyngder; någon tilökt’ rätt el
ler någow afkörtad. oc fkall våga >at -fäga det.
Men hon fkallj 5å det hela; erkännaiat hon finner
ordning , fäkerhet, rättvifa och hundrade vigtiga.
fördelar, fom tpväga” fmerre milsnöjens
Vore tanken om. rätt hos mennilkan få half,
få An!kränkt til hvår och en färfkild fördran , at
dem aldrig omfattade hvarken andras, eller Hens
pes esna vigtigarte: hade naturen gjort hennes
förnuft få kortfynt; at det åldrig mätte fimerre fak-
nader emot förre faror och möjeliga miltvingar,
tilfälliga: orättvifor. emot fäkra njutningar och tilgäne’
geliga fkadelånd; fe då vore någon orfakat fruks
ta verkningarne af et flärkare ljus. Men få läm
ge hos mennifkor, tillika med känflan af egen tält,
äfven finves dem aF pligter emot andra och: af alla
trennå förbindelfer, (hvilka vifferligen icke äro upa”
FANV:0 7 & si ”j KR Åygs
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
