Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,;
ER
-— TT
och ingen Lågiman få Barbar,
mot hvilken fkönheten ej hade 7
vöfvervinligå förfvar: rer
at, om hon redan bjärtat dårar ,
falt hön’ i forgens drägt är döljd, ”
och, bedjande och öfverhöljd,
är mägtig re’n med blotta tårar;
få mycket mer; om i fin dag”
hon låter flöjans hinder falla,
hon fegra fkall’, faft- hon är frag,
och bönen byta fig til lag;
och vara fedd;, bli at befallas
I trotts af ärbaårhetens knot,
och farans och Critikens höt;
ty hjälpen feck ej längre dröja,
Lät Difa fåleds dagen töja
hvad aldrig förr hans blick tog möt:
den vackra hals, de hvita klot
fom på defs hvälfda bröft fig höja;
och dygden tillät bennes flöja
at fällas neder för den fot,
där Sverges Drott fig fkulle böja,
Et lätt och ljusblått filfvernät
dels täckhet genomikinligt höljde
och. utan fläcktning i dels fjät
defs bildning trogit efterföljde :
gaf ögat blott defs halfva rätt,
men hjärtat en fördubblad våda;
för ’gleft sat undangömma rätt,
för tätt at aldeles förråda.
Så, finmande med flodens lopp,
Najaden fänks för Solens lågor;
men ögat följer hennes kropp
igenom filfret af defs vågor.
Defs ena ben til ridning klädt,
med föfvel, fpårre och manchett,
13
lik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
