Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S— 67
kersoch rå. Han yttrade ofta föragt för
Bildthuggarekonften, ”Målaren , fade han,
använder åtminftone en möda, fom någor-
Junda fvarar mot defs verkan: men ’man
får hacka et halft år på et marmorblock för
at i ften verkfålla något, fom fer månfk«
ligt ut. -Bildthuggarekonften håmtar fit vår«
de från fin fvärighet. Man fkulle ej vår
dera det fkönafte hufvud, utfkuret i en mos
rot”. — Den imitativa harmoniens möåjlig-
het i den nyare Skaldekonften nekade han
aldeles; men talade med enthoufiafm om
latinfka verfars fkönhet. Han påftod at ins
tet enda nyare fpråk kunde upvifa en få
melodifk rad fom Virgilii:
Formofam refonare doces Amarillida filvas,
Ösfians authenticité ville Johnfon aldrig med-
gifva; han fråndömde deffa Skaldeftycken
til och med alt poétifkt vårde. Då D:r
Blair frågade honom om han trodde, at nås
gon man i nyare tider kunnat fkrifva fåda=
na poéfier, fvarade han: ”Å helt vifst, imer
ån en man, mer ån en qvinna, mer ån et
barn”. Macpherfon, Osfians utgifvare år en
Skotte och kanfke låg grunden til detta: vidri-
ga omdöme i Johknfons hat til Skottarna, en
af hans flörfta fördommar hvilken han al-
drig aflade. Han gick deri få långt, at
han fatte Goldfmith, fom RR
E 3 of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
