Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F— 45
at principen til dygd finnes i alla hjertan,
Jag kunde man äfven genom ’en långlig
vana qväfva förebråelfen "och tyfta den >
invärtes beftraffningen; få flräng den ock
i fig fjälf är; få fynes”likväl deraf endaft
kunna ’ flutas, at naturen icke gjort ofs
til machiner ; fom nödvändigt fkulle blif-
va dygdige, utan lagt i våra hjertan en
kallelfe til dygd , hvilken kan följas eller
emotftås.
Man torde invända, at dygden , fådan
fom jag här belkrifvit : den, grundad på
begäret. efter finneslugn och eget bifall,
fåfom högfta graden af lyckfalighet, ic
ke är annat , än en fin och mindre finlig
egennytta3 och: jag bör ’nu förklara mig
öfver detta inkaft. -
Mit: egentliga ändamål har varit at be-
vifa , det > mennifkan äger andra motiver
för fin: verkfamhet, än ” egennyttan. —.
Den flags; gröfre’ djurifka känsla ; hvilken
icke: allenåft utefluter” alla andra: menni-
fkor fåfom föremål, utan äfven drifver ofs,
at upoffra dem för det enda ändamålet:
egen vinning ,’ förtjenar enfäm: namn af
egennytta. Om jag nu lyckats bevila, at
vi äge andra invärtes behof, hvilka icke
kunna tilfridsftällas ;” utan juft genom et
omvändt förhållande; at deffe behof up-
fyllas, ju mera" vi åfidofätte finlighetens
i be:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
