Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mem 119
Hon tyftnar; ochRiddar’n,— fomBruden befallt —
Lät Hjelmen från; hufvädetfalla ==
Men Gud! hvilken fyntshvad förfärlig -geftalt!
Hvad, ortk måla: häpnans sdfom rår NE allt 3:
När en dödfkalle vifasi för sällat
[d
Ofh upp! fprungocatla med fkräckfulla KÖN
Och fafa och vämjelfe kände.
Af ryfliga mafkarren flingrande, hop EN a
Kröp ut och kröp in genom. Tinningens Bropa
När Spöket till Bruden fig vändes
Se upp! Känn Alonzo! var Vålnadens ljud,
Förräderfka! mins dina Eder!
Ditt högmod, din falfkhet, dem ftraffar nu Gud!
» Min vålnad hos dig i din Prudliga fkrud
Nu fitter, och fordrar tillbaka fin Brud
Och rycker i grafven dig neder.
Sin arm kring den Fäpna nu lindade han!
Förgäfves defs jämmer man hörde!
Och fort "med fitt rof. genom jorden förfvann
Ej någonfin åter man Tinogine fann,
Ej Spöket, föm henne bortfördes
Snart dödde Baronen, och alltfen hans Slott
fått öde i långliga tider;
Ty Sagorne fäga, att Imogines lott
Är där, att til eviga ftraff för fitt brott,
Begråta det öde hon lider.
Hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
