Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
str
+ YGpdt”t figenI : ”den enkan’ torde! väl
juft icke förja fig ihjäl”. i
Men I bedran er, barn. Ty icke mindre fina :
hon hade känflor; än ,behag.
Ej blott det yttre flors ur hvilket lynnels hg
för verlden fkulle: genomfkina,
af konften hade fått en, väfnad utan fel
men äfven bjertats inre fpel
var flämdt fom ett elaver af fnillet och af fmaken,
fen hennes fjorton år : då mången månfkens-natt
med Lidner i fin hand bon fatt,
och gret förtjuft och drömde vaken,
kad
AF denna känflans morgondröm
ännu i verlden hennes finne
behöll ett rofenfärgadt minne,
Som andra ftoftets barn hon dref med tidens fröm
förvillad i fin fart af flärdens vindars fusning.
Likväl i lugnet någon gång,
än vid en bild af fkyn, än vid en fvanefång,
hon kände fom ett barn, fin ofkulds förfa tjusning,
Då rörde fig i hennes bröt
en nerf, fom fåfängan och yppigheten döfva ,
och väckte med ett qgval, fom är fin egen tröft;
den känflan att en vän Behöfva:
och för ett ögonblick fann hennes fympathis
med ett romantifkt fvärmeri,
get fökta föremål i hennes ägtå maka.
När nu den Ädles fkygd, hvars kärlek henne
bragt
Br medelmåttans vrå , för att i förftlig pragt
belndras af Hvar"krots och alla nöjen fmaka,
från henmos fda bakigt föll:
Äl hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
