Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ora nd] 45
om ock man kunde befara ett vrångt vit-
nesmål, hela följden å ena+fidan för den
möjeligen ofkyldige vore otta öre, men
deremot å andra fidan, den lidande är för-
fatt utom alt det fkydd han borde hafva rätt
att vänta: Ockfå vet fkogs-tjulven alt för
väl att begagna fig af denna lagens benä
genhet, och Domaren måfte ofta, emot
fin vilja och öfvertygelfe ; gifva honom
rättighet att göra: värjemåls-ed; hvarvid
faran för mened är mera at frukta, än i
förra fallet, då han icke, emot lagens
bokftaf, kan höra ett fålunda jäfvadt
vitne. i c
Äfven om båda parterne åfämjas , att
låta then vitna, Jom dr af god frågd; men
eljelft jäfagtig , må det icke fke om Domaren
det icke tillåter. Om härmed varit menin-
gen, att gifva Domaren rättighet att råda
den af parterne, fom icke förfått att
fjelf begagna fig af rättigheten att förete
jäf, få hade fådant bordt vara utfatt. Om
nu två kloke och rättänkande parter rå-
kat i en tvift, hvari båda äro mone om
uplysning och tviftens afdömmande, och
till den ändant åfämjas att låta ett för ära
och fanning kändt vittne, faftän jäfagtigt ,
1 faken höras; men det faller Domaren
in, att, efter fin pröfning , afflå det >; få”
har Domaren handlat efter Jag , men lar
gen
XVI
I 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
