Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att han vågar antaga den fednares ty
hans egenteliga Rudium är lagens, blotta
lagens mening. Denna fynes i XXI. Ca-
itlet vara, att den vinnande Parten icke
bör få fin: kofmad årfatt, få vidt fiken fin-
nes hafva varit få mörk och tvifvelagtig , ott
den. tappande haft frälio orfak till rättegång,
Ehuru mörk man ock må hafva funnit en
fak , måfte likväl, efter det den fulleli-
gen är utredd och efter domflutet, det
åtminflone få antagas, att den vinnande haft
tätt och den tappande orätt i målet: det
motfatta låter icke tänka fig, utan attalt
för groft qvälja lagen, domaren och ut-
laget; nu är då frågan, hvilkendera af
deffe parter är det rättvift att lägga rät»
tegångskoftnaden på? Skall det vara bil
ligt, att lägga denfamma på den fom vun-
nit och hvilken fäledes måfte hafva haft
lagen och rättvifan på fin fida? Det lärer
ingen finnas, fom vill medgifva detta3
men, fäger man, den tappande hade icke
tydlig lag emot fig, då han ingick i räts
tegången; han kände icke vederpartens be-
vis för faken , och det är ju naturligt, at
vilja värja fig felt: vi vilja derföre göra
en fkälig jämnkning, och fladga, att de
måga kännas hvar vid fin kofnad. Den:
na ömheten kunde kallas vacker hos. en
enfkild; och man bör: vilst icke förmins
N:o 33 8 34, D fka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
