Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEN 63
fen ; Aarkare bevis derå lärer icke behöt-
vast än den inre känfla , ”fonx hvardera
för med fig, och en mennifka gifves fä-
kerligen icke , fullkomligt organilerad fom
mennifka , hvilken icke kändt båda. Men
med denna lyckliga difpofition kan man
lika lätt mifsledas , få länge "man icke ge-
nom förnuftets odling fått ljus om hvad
dygd eller laft är. Utöfvandet af den
förra medför en inre tillfridsfällelfe "och
andras aktning, den fednare ett inre plåg:
famt medvetande och vanåra i det yttre
omdömet. Ju mindre förflåndet är od
ladt, deftö mera välde taga pasfionerna,
ända till att, mera eller mindre, döfva
déffa inre känflor ; men fådan är menir
fkan, att det yttre , eller ;allmenna om.
dömet om heder eller fkam bibehoiler fig
öch ’verkar äfven efter "det inre medve-
tandet bunnit ’tyfas: "fålkkdes blilva åtrå
efter heder och fruktan för fkam ännu
driffjädrar till det goda, och allmefsna
Behofvet af famhällsdygder har miåftan:
taga och bibeholla detta motif, i hället
för det fanna; föm endåft kunnat vinnas .
öch bevaras" genom ett -renadt’ begrepp
öm godt och ondt.
Vi tillåta ofs: déerföre driga fyrka af
deffa antagna yteliga; Men nu mera ver:
kände fkal;” och "vänta" icke monigas då
i ; ? vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
