Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
Mod åberopande af hvad jag förut anfört, angående detta
ämne, nemligen att än i dag ett mindre vattendrag, från
byn Svartbäck, vid hafvet, leder gerad till Tavastehus, far
jag tillägga: att Ryssarne, i detta fall, hafva en märkvärdig
förmåga att leta sig fram utmed alla möjliga åar och
bäckar — hvarpå jag sjelf, sedermera, varit åsyna vittne till ott
ganska märkvärdigt exempel. Då jag den 2 September 1859,
under mina fornforskningsresor i Finland, hade kommit till
Närvä by, i Kuhmois socken, vid vestra,, stranden afPäijäno,
(för att härifrån sätta mig öfver — till den östra) så anträffade
jag der — och det ganska oförmodadt — icke mindre än 25
stycken Arkangelitcr, eller såkallade „laukkn-ryssaru, hemma
från 1 Vuokkiniemi socken; hvilka alla, nyss förut, på en gång
anländt hit, med en båt från Jyväskvlä, stadde på resan till
Tammerfors marknad. De hade just hunnit rangera sig
ikring ett långt bord, för att intaga sin middagsmåltid, i en
af de större stugorne — då dörren öppnades hastigt, och jag —
oförhappandes — inträdde, med mitt följe; hvilket lios dem
injagade en fruktan, och väckte en allmän bestörtning; såvida
de togo mig för att vara en af dessa herrar
Kronobefall-ningsmän, hvarmed de just icke vilja hafva något att skaffa.
Mon sedan jag i detta fall lyckats att något lugna dem, och
isynnerhet sedan jag förmått dem att, till gårdsfolkets
förlustelse, uppstämma några forntida runosånger, hvaruti de
tycktes vara väl hemmastadde — men hvarvid jag dock, till
min förundran, märkte att Närväboarne häraf icke anslogos,
eller härvid visade någon uppmärksamhet — blefvo vi snart
sednare uppsats angående detta intressanta ämne, insänd först till
ltedakttonen af j/Abo Underrättelser", och sedan till f.’ d. tidningen
uWiborg", återsändes mig, jemte bref afd. 8 Febr. 1859, ifrån förra
stället, och af d. 7 Sept. s. å. ifrån det sednare; deri Redaktionen
förklarade att artikeln icke egnade sig for det stora flertalet af bladets
läsare. Icke heller var det då första gången som våra tidningar vägrat
att i sina spalter inrymma afhandlingar i antiquaiiska och
arkeologiska ämnen. Då vi hittills liaft, så litet i denna genre att fägna oss
ät, synes det så mycket mer underligt att man försmår hvad som i
detta fall erbjudes. Men saken är den, alt tiden tyckes ännu icke vara
härtill kommen, emedan sinnet hos oss ännu icke vaknat för denna
slags visserligen svåra, men i högsta grad intressanta, häfdeforskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
