Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
ljus i häfdernas mörka dunkel. Också skulle vi derföre, om
det tillåtes oss, på det enträgnaste och förbindligaste
anhålla, att härmed i allmänhet icke andra måtte befatta sig,
än do som af naturen dertill äro kallade, och som dessutom
redan i saken äro invigde; helst denna vetenskapsgren
utgör ett i flere afseenden mödosamt studium, som måhända
af alla är ett af de svåraste, och dessutom — ej blott i
litterärt utan ofta äfven i pekuniärt afseende — är ett af de
otacksammaste,3) hvilket följande lilla
antiqvariskameddelande, hemtadt från en sednare tids erfarenhet, torde till en del
kunna besanna.
Ungefär för sju år sodan, eller den 29 September 1857,
omtalte för mig studeranden Simming — i anledning af
några förfrågningar som jag, vid ett tillfälle hos Prof.
Topelius, gjorde i antiqvarisk t afseende — att Kronofogden
Westerlund skulle, i sjelfva stenfoten af sin i Willmanstrand
ägande gård, hafva låtit inmura en Runsten, hvilken han
fått på ett nog besynnerlig sätt. En bonde, ifrån
Ivausld-la by, hade nemligen företagit sig att från skogen, der ban
anträffat tvenne runristado stenar, bortsläpa don ena af dem
till något enskildt behof. Detta verkställde han äfven
ganska riktigt; men på hemresan, då han kom släpandes med
sin skatt, hände honom den olyckan att han fick slag, och
dog på halfva vägen. Hans grannar — som icke kunde inse
annat, än att detta skett genom tillskyndan af den med
mångaslag3 trolltocken nog mycket noterade stenen,
hvaruti do trodde att hin håle, sjelf, eller någon annan
kakodemon, hade valt sig en bostad — vältrade derföre stenen
på sidan om vägen, der den ännu låg, då Kronofogden We-
5) I)e som möjligen intressera sig för saken, göra i detta fall
troligen icke allenast klokast utan äfven rättast, — om de känna, eller
tro sig kanna, något i denna väg — att de i detta afseende vända sig
till någon som enkom, och en längre tid, sysselsatt sig med dessa
ämnen. Endast på sådant sätt kunna de kanske verkligen gagna sjelfva
vetenskapen. Att, såsom ofta hittills skett, på vinst ocli förlust
insända dem till Universitetet, har — åtminstone i våra ögon — visat
sig vara ungefär detsamma, som att skrinlägga dem i en stor och
rymlig graf, för att sålunda magasinera dem för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
