- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
185

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

utan såsom odjur, hvars tillvaro redan ansågs såsom ett
brott. Med ett ord Tattarne skulle utrotas, och det på
hvilket sätt som helst. Och lagarne härom förblefvo ingalunda
toma på pappret stående bokstäfver. Den af vantro
vidskepliga allmogen betraktade ofta med ett visst nöje huru
dessa arma menniskor plågades och pinades, hvilka de nu fel 11—
skrefvo skulden för hvarje eldsvåda, eller annan enskild olycka,
som träffat dem; och äfven sjelfva presterskapet instämde från
predikstolen i den allmänna fördömelson; i anledning hvaraf
man läser de rysligaste och mest fasaväckande
beskrifningar, huru de nitiske Embetsmännen, vid det de fingo fatt på
någon Zigenarfamilj, satte tortur-redskaper, galgar och hjul, i
rörelse. Och kunde man anse det såsom bevis på en
ovau-lig mildhet, om man någongång tillät de stackars
menniskorna undslippa med uppfläkta näsor, och afskurna öron.
Detta omcnskliga barWiri fortsattes genom flere århundraden,
allt ifrån år 1500, da Kejsar Maximilian i Tyskland hade
utfärdat den första fördömelse-domen öfver dem, och ännu
1722 lät Kejsar Carl Yl, långsmed landsvägarne i hvarje
Österrikisk bygd, uppslå taflor — med det plakat, att icke blott
hvarje man skulle slå Tattaren ihjel, utan att en hvar som
hyste en sådan olycklig varelse, öller på något vis förhjelpte
honom att uppehålla sitt eländiga lif, skulle afskaffas till
lifvet. Ja ännu 1748 tillskärpte Fredrik 11 i Preussen ett
af do tidigare edikterna om deras frilysning.

Men allt detta hjelpte dock till intet. Ty dels voro
Zigenarne ständigt på sin vakt, och sökte så mycket som
möjligt undgå den hotande faran, dels verkade sjelfva öfver-

edikt upplifva. SM unda var ini detta folk öfverallt fö. följdt och
förklaradt fSgclfritt, och det af kristna folk och a. kristna regenter.
Denna stränga förföljelse liar äfven hos oss räckt intill sednaste tider. Vi
iiga ännu berättelser om ett mycket stort Tattarband, som efter sin
hufvudman var allmiint kändt hos oss under namn af uvanha Koarlcn
jouklco", (d. v. s. „gamla Kalles följe") och som i min barndom blef
landsförvist ifrän Finland, och hvilket sedermera tågade genom bela
Ryssland och Turkiet —ned till Constantinopel, gick öfver Hellesponten
och vandrade så in i mindre Asien, der det ännu många år derefter
anträffades, uppehållande sig i grannskapet af Smyrna, i Levanten, uti
några der (enligt uppgift) af Finnar bebodda byar. fjemf. sidd.
132, 136 och följ.)

12*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free