Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
å denna deras begäran, och det såväl med hänseende till
sak som språk.
Först böra vi kanske härvid erinra dem, att då de
nyss-förut, straffade af ett svårt hungersår, emottogo allmosor
och nådegåfvor ej blott ifrån alla landsorter inom Finland,
utan äfven ifrån Sverige, Ryssland, och andra länder, utom
hvilket barmhertighetsverk troligen kanske många af dessa
bränviDsbrännare hade kreperat, så synes det oss, minst
sagdt, i hög grad oväntadt, att — sedan Styrelsen försträckt
miljoner till deras och hela landets undsättning, ocli (med
en klok beräkning för deras eget väl) genom förbud af
bränvinsbränning, sökt skona och spara deras numera, efter
inbergad skörd, erhållna små sädestillgångar — få höra
samma allmoge, som nyss förut höll på att svälta ihjel,
framkomma och (som oss synes) med en viss arrogans framställa,
såsom en stor nödvändighet, denna (enligt vår tanka)
obehöriga begäran; och detta på ett språk, som nogsamt vittnar
huru litet de påminna sig det framfarna. Sjelfva olyckan och
nöden, såsom sådan, må vi gerna glömma och förgäta, om vi
det så kunna; inen minnet deraf böra vi likväl icke glömma,
och don dervid vunna lärdomen, icke heller den hjelp som
oss räcktes i bohofvets stund. Ja månne det icke är en
otacksamhot emot sjelfva försynen, och den dem nyss
bevista menniskokärleken, att ej blott knorra, — utan att
derjemte missbruka de små smulor man erhållit? Ty missbruk
blir det alltid att bränna den säd till bränvin, som man
behöfver till bröd. Och skulle ett nytt lmngersår inträffa
(det Gud afvärje!) torde det blifva mera osäkert huruvida
hjelpsamheton åter städse står till hands, då man — der
nöden var som störst, och der döden nyss stod för dörren
— får höra denna bränvins-önskan, manifesterad uti lusten
att få supa.
Dock vi skola ej döma för tidigt, icke heller för strängt;
vi vilja först höra deras skäl, och motiverna härtill!
Måhända gäller det här åter sjelfva lifvets behof; och hvem skulle
väl då hafva hjerta att förmena dem det? Nej! Desäga„att
bränvinsbränningen är för dem det enda sättet att tillgo-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
