Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Socken af Vesterdalarne, icke en enda kappa säd från hela
socknen, lika litet som från sina egna åkrar. Förgäfves
ned-sände lian sina drängar — ena gången till Vesterås, och andra
gången’till Örebro, — att köpa säd; de återvände tomhändta.3)
Den enda spanmål han till sitt stora hushåll det året
erhöll var 20 kappar råg, (hvaraf tunnan, det året, kostade
30 Riksdaler, men stod icke att fås för 50) som lians son,
hvilken studerade vid Upsala universitet — derifrån medtog,
då han till midsommaren reste hem. På sjelfva prostgården
åts det året intet annat bröd än hvad som var bakadt af
summanmalad halm, agnar och sådor; hvari några nypor
rågmjöl blifvit tillagde. Men man åt ej blott detta bröd, man
välsignade det äfven, och ansåg det såsom en gudsgåfva; 4)
ty barkbröd var annars det året don allmänna spisen i
Dalarne; och sjelf fick jag icke annat i hela sex veckors tid,
under min vistelse derstädes. 5) Dock begagnade jag —
med smör och mjölk — ofta ost, eller poteter, i stället för
3) Såbeskaffado exempel äro icke sn sällsynta, sä, t. ex. omtalas i
Carlstds veckoblad 1800 n:o 31, huru cn bonde, Lars Jansson från
Vallfiiill i Lima socken, nödgats resa 54 mil för att få köpa sig litet
råg, ofter 10 lid. tunnan.
*) Kyrkoherden Restadius hade om söndagen den 10:de
Augusti 1817, troligen för min skull, bjudit några al’ .Socknens Herremiin
till middagen; hvilka alla med god smak åto af detta stampbröd; och
jag kan icke siign att det just smakade illa, men lodande tycktes det
icke vara. Dock höllo vi alla oss skadeslösa med mjölk, smör, ost,
kött, och hvad annat der lanns. I sammanhang härmed kan jag niimna,
att jag (innu iiger i mitt förvar en liten bit af ett hvetebröd, som jag
il. 2 December 1821 f under min vandring i Vermland) erhöll af bonden
Matts Henriksson lliimiiläinen i byn Glekiirn, å Östmarks finnskog,
hvilket till färgen nr askgrått, ja nitstan svart, af orsak att allt hans hvete
bestod af idel sotax, eller s. k. umjöldrvgor". Han gaf mig det för
att framföras inför thronen, sàsum ett intyg pu det årets skörd. Dock
hade det, det oaktadt, litet smak af hvete.
Denis barkbröd var, såväl till from soin smak, alldeles
olikt vårt. Ty först och främst bakades det i hell tunna kakor (cj
olikt tunnbröd, eller knäckebröd). Underligt nog huru de fingo dem
att hiinga ihop; och for det andra var smaken ej så oäfven, af orsak
att de med barken blandat och sanimanmalat cn slags ört, som de
kallade Paukkn-heinS, derföre att om man med fingrarne fastklämde
mynningen till den mycket uppösta blomkalken, och derpå hastigt
sammantryckte den, så hörde man en liten smäll — till följd af
luftens kompression. Blomman är vår vanliga Si/ene nutans, eller
Cucu-balus Briten. Annars begagna de svenska finnarne ej mindretal 13slags
olika sorts bark- och nödbröd (se Fiul. Allin. Tidn. 185’ii, n:o 17(i).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
