Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snögubben.
Fabel.
(Efter Finskan. »)
En godhjertad fader lät en gång, för att roa sina barn,
göra åt dem en s. k. Snögubbe, som ställdes att stå uppå
gården, invid porten. Alla dagar sprungo gossarno dit till
att beskåda sin gubbe, för att — helsa på honom, och —
språka med honom. Ja do gjorde åt honom stora mustascher
och ett yfvigt skägg, och hängde allehandaslags graulåter
omkring halsen på honom. Då lian sålunda redan stått der
i en hel veckas tid, ocli skyldrat bredvid porten — hvarunder
han, under de smällkalla vinternätterna, hårdnat nästan till
is — så begärde barnen lof af sin Fader, att få hemta
honom — in i rummet. Men fadren nekade dem, och sade: „ute
„är han bra nog, för att stå och paradera på gården; mon
„icke duger han att hemtas i stugan, eller att föras in i
,,1’ummet. Dens natur, som lefver i det kalla, är ej gjord
„att vistas i det varma". Men barnen förstodo icke detta,
utan sade alltid: „han har ju nu redan i mer än en veckas
tid stått på post invid porten, uthärdat många stränga
dagar, utstått froster, och länge varit utsatt för köld och hård
väderlek — pappa lilla, låt oss få hemta honom in i stugan!
för att litet få värma sig, såsom en liten vedergällning för
denna hans långa tjenstetid. Den står nog alltid också ut
vid värme, som äfven uthärdat med kölden.1’
„Hemta, hemta — gossar! sade fadren. Af skadan blir
man nog engång klok."
*) Suomalainen, 1846, n:o 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
