- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
284

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

en komplett årgång af finska predikningar skulle åtminstone nu till
en början, på statens bekostnad, utgifvas. Men då man nu härvid skulle
skrida till verket — örelade man mig vissa vilkor, dem jag icke
annorlunda kunde uppfatta än såsom antydande ett visst slags misstroende till
min person; hvilket jag icke visste mig hafva förtjenat (ocli i hvilket
fall jag är oändligen grannlaga ) pu grund hvaraf jag kontramandcrade
alltsammans, och, kort om godt — förklarade mig icke vidare kunna
ingå i ifrågavarande företag.

Då, 9 år härefter, Finlands samteliga Biskopar voro församlade i
Abo, för att berådslå i vissa kyrkans angelägenheter, vände jag mig i
detta afseende till dem, och sökte i en skrifvelse af d. 13 Sept. 1858,
jemte i en dermed bilagd P. M. — behjerta dem för en sak, som (med
afseende å deras kall) icke bort vara dem likgiltig, eller främmande.
Men jag har all anledning att tro, det min skrift aldrig riktigt
kommit dem tillhanda. Åtminstone fick jag aldrig svar derpå. Året derpå
kom händelsevis General Nordenstam — i ett enskildt samtal med
Grefve Berg (landets dåvarande Generalguvernör) —att tillfälligtvis
omtala att jag. i detta afseende, ägde en rik andelig skatt, i min vnrjo.
Och Grefve Berg var icke den. som tvenne gånger lät omsäga sig
samma sak (hvarvid någonting stod ntt vinna), utan som - fix, och
beräknande i allt - med en djup blick, genast insåg den stora
betydelsen, och de möjligen vigtiga följderna häraf. Han vände sig derföre
genast till mig, i närvaro af flere nf Kojs. Senatens Herrar Ledamöter,
oeh lät fråga: om jag icke ville tillåta att dessa min fars manuskripter
finge tryckas på statens bekostnad, emot det att jag sjelf finge behålla
fd. v. s. begagna) hela upplagan? .Tagförklarade mig. naturligtvis,
härmed oändeligen belåten. Sedermera ytterligare tillfrågad: om jag icke
fast hellre till kronan ville afstå, eller försälja, manuskriptet till hela
samlingen? förklarade jag mig villig att äfven härpå ingå. I
anledning häraf ingick jag med en skrift till Generalguvernören af d. 25
Mars 1859, beledsagad med en fullständig beräkning för såväl
kost-nadsförslnget som försäljninesvinst.en, kalkulerad skildt för hvarje
upplaga från 1,000 ända till 10.000 ex.; livarutom jag — sedan jag, enligt
Grefve Bergs önskan, inlemnat ett band af dessa predikningar till
ytterligare granskning — under d. 28 Apr. yttermera inkom med en
skrift, jemte en P. M., hvaruti jag närmare sökte fiista vigten, oeh
betydelsen, vid — egentligen s. k. ,,Predikningar för folket"; och att
det i detta fall var en himmelsvid skilnad emellan predikningar af den
som sjelf utgått ifrån folket, eller var en „folkets man" (som man
säger) oeh emellan predikningar öfversatta från främmande språk ocli
tungomål, och beräknade efter främmande folkslags uppfattning,
föreställningssätt oeh tankegångar. Hvarefter jag ännu sedermera, under
d. 18 Sept. 1859, inlcmnade en P. M. med afseende å priset (oeh det
efter en ganska låg beräkning; neml. efter 5 Rubel per tryckt ark, eller
för hvarje predikan) i händelse jag nemligen skulle nödgas afhända
niig sjelfva manuskriptet.

Emellertid remitterades handlingarne i målet från
Generalguver-nörsembetet till Ivejserl. Senaten, som äfven i början tycktes, på det
högsta, intressera sig för saken. Men om det gamla ordspråket är fant
— att det finnes ugglor i mossan, så vore man nästan frestad att vilja
tillämpa det äfven här. Ty huru den saken svängdes oeh drillades
(hvarvid jag tror mig hafva anledning att förmoda — att det just var
en medlem nf sjelfva ståndet, som mest arbetade emot saken)
förklarades del slutligen, i ett utlåtande af den 23 Nov. 1859, ntt ett
så-beskaffadt företag rätteligen tillhörde den enskilta företagsamheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free