- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
313

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ar.!

hafva dot nöjet att höraamma kallelsen.33) Och på samma

vexling, i detta afseende, med framlidne Erkebiskopen, dåvarande
Professor Melarlin, i Åbo, visa att det var jag som först uppmanade
honom härtill; - oeh att han, i anledning deraf, slutligen äfven lofvade
mig, redan i bref af d. 25 Maj 1826 (jemf. Sno ini 1847, 11:0 46) att
— i likhet med det sedermera 1829 i Stockholm af mig likaledes
stiftade Finska Sällskapet för vetenskap och skön konst
(kalladt Tutcliulmin Suomuhriskunta) — bilda ott sådant äfven här
i Finland. Huruvida han derföre gjort det — känner jag icke.
Emellertid hade Litter. sällskapet, stiftadt 1831, redan under flere år ej blott
inkallat utländska ledamöter från höger oeh venster — för att
derigenom liksom göra sig mera bemärkt, af dem som i saken, såväl som
i språket, ingenting förstodo; ty det tycktes ligga i sällskapets plan
att, till en början, mindre verka genom egna ansträngningar och
krafter, som icke mera att —genom loford, ocli medhåll utifrån, vinna
anseende oeh förtroende inom eget land — utan hade jag då redan i 5
år varit bosatt i finland, utan att någon observerade det, eller —
innan man ens — här erinrade sig mig; hvilket tydligt visar, att det
icke var för min litterära verksamhet, utan att det endast var i
egenskap af Lektor i finska språket, ?ora man icke gerna trodde
sig kunna undgå alt äfven inkalla mig. såsom finska språkets
dåför-tiden enda, och högsta, målsman; för att oekså — med mitt namn
vilja designera ledamöternas antal; oeh hvarföre äfven mitt namn,
oförskyldt, intogs i den sedermera tryckta förteckningen öfver
säll-nkapets ledamöter.

Dessutom fann jag det, vid närmare eftersinnande, ej blott
löjligt ocli inkonsekvent, utan i högsta grad oklokt, att — då jag icke
ägde medel att bekosta utgifvandet af mina egna arbeten, jag då (med
en stor familj, och med en liten lön) deremot skulle —årligen bidraga
till utgifvandet af andras skrifter, 0111 hvilkas tillvaro man ännu icke
ens kände det ringaste, hva:ken — hvaruti de bestodo? eller —
hvartill de dugde? Eller att då Sällskapet icke intresserade sig för någon
af mina många, både i företalet till 2:dra Delen af Otava, oeh vid
slutet af K u n o 1 a, specificerade, och på tryckning endast beroende, d. v. s.
lardigskrifna manuskripter - att jag, till den grad, deremot skulle
intressera nvg för sällskapels ännu fjerran och i det dunkla blå
befintliga opera, så jag med årliga kontingenter dertill skulle förbinda
mig att kontribuera. Härtill kom ännu, att i den män Sällskapets
verksamhet mer erhöll karakteren af ett skrå, d. v. s. i den mån dess
uttalade åsigter blefvo mer och mer skråmessiga och ensidiga, eller
antydde en afgjord partiskhet, såväl i att, berömma som att fördöma,
och hvilken skråanda tydligast, manifesterade sig, då man i stället att
fröjdas och glädja sig öfver stiftandet af ott enahanda sällskap i
Viborg, tvärtom deröfver harmades och grämde sig. t Jemf. Helsingf.
Tid 11. 1816 u:o 25, och Suomalainen 1846 11:0 11,13, 16, 17: —
Morgonbladet. 1846, n-.o 42, oeh Suomnlainen n:o 22) — så ansåg jag det ligga
i det finska språkets egna, och välförstàdda, intresse att icke alla, i så
måtlo, tänkte lika; och att det, i detta fall, äfven fanns en opposition,
som (då dot behöfdes) kunde hålla Litteratur-Sällskapet i schack, oeh
offentligen (om det gälde) för-tod att granska, oeh bedöma, dess
åtgärder. En åsigt, för hvilken vännerna af don inhemska och
fosterländska litteraturen snarare borde — tacka 111ig, än — hata och förfölja.

") Orsaken åter, hvarföre jag icke inträdde i Sällskapet pro
Flora et Feuiia Fchnicn, var den, att då jag — for att på något sätt

20*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free