- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
359

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

859

„cmellan flessa inkomster och del. nu nådigst (till 500 Rubel)
förhöj d a lönebeloppet, att —efter behörig uträkning, och rekvisition —
„8°i80m tillskott a f s t a t s m e d 1 e n, årligen, utbetalas." Då man
nil vet att penningeviirdet al’ de indelta Rnblarne årligen stiger,
emedan de utgöra en säkrare grund, och gradmätare, för beräkningen af
penningeförhållandet, så var således ett— motsatt förfarande, ett eget
sätt här i landet, att — med afseende å tidens kraf, och en stigande
dyrhet — föröka, eller förbättra, de lägre tjcnstemännens lönevilkor,
jemförelsevis med hvad som hos oss varit fallet vid andra
tjenstebe-1’attningar. Också är meningen med dessa anmärkningar, icke
såmyc-ket att klaga öfver härvid, i flere år, lidna oförrätter, som icke mera
alt — vädjande till nationens hederskänsla (såvida den äger en sådan)

— visa det man, i så måtto, hutlat med mig. Ty liksom inan förut
beröfvade mig den finska Translator st jensten åtföljande
extra-löncn (ty väl fick jag tjensten, men icke lönen) så förlorade jag nu
härigenom äfven en del af den linska Lektostjensten åtföljande
ordinarie-lönen; mycket annat, denna gång, att förtiga. Dock hvem
skulle väi hiir vilja klaga, då liiir sitta fyra Juris Professorer i
Fakulteten? Det kostligaste v ar, att liksom man vid 1852 ars statuter
fråntog Lektorn i finska språket hans räntor och indelta lön (hvilket
allt de andra Lektorerna deremot fingo behålla) så gaf man dessa
räntor deremot, i det stället, åt Lärarne i musik och teckningskonst,
hvilka förut icke ägde några sådane, utan endast hade en bestämd
kontant penningelön. (Jlen det der allt torde höra till den „nyare"
eller — till den „högre" juridiken?).

Vid den år 1859 Universitetsstaten beviljade löneförhöjning
(hvarvid Professorerna ytterligare erhöllo ett lönetillskott af 215 Rb.
till de förut från besparingsfonden, i samma afsigt, dem beviljade 286
Rb. — jemf. sid. 301) tilldeltes ändtligen Lektorn i finska språket
(liksom ilc andra Lektorerna) — bela 100 Rubel. Detta är ock
den enda lönetillökning, som allt sedan 1828, eller på en tid af
närmare 40 år, blifvit honom förunnad. Sålunda utgör hans lön nu, i
ott för allt, 600 Rb. (utom det nyss omnämnda -— icke lönen
tillfallande, utan det mig enskildt, och personligen, beviljande — tillskottet
af 200 Rb.; eller — in allés således 800 Rb.). Men hvad vill väl detta
säga i det dyra Helsingfors? med afseende å dessa olikaslags
tidsförhållanden af år 1828 och 1866, eller under dessa kritiska och
penningefattiga tider — isynnerhet om meningen dermed är, att man dermed
ej blott skall lefva, (hvilket för mig åtminstone icke låtit sig göra;
utan äfven att man derjemte skall gagna vetenskaperna, d. v. s.
bekosta vetenskapliga företag; (hvilket jag dock gjort — mera
kanske än mången annan). Eller — skall väl detta kanske vara lönen
för en 50 ång oafbruten, och sednast vid Universitetet — för merän en 27
årig produktiv, intellektuel, och vetenskaplig verksamhet? enär
Lektorerna vid våra gymnasier halva mer än dubbelt större löner än jag,
såsom Lektor vid Universitetet.

„Huru är väl detta möjligt"? frågar läsaren. Jo derigenom att
Komitéerna och Direktionerna för landets elcmentar-läroverk haft en
berömvärd omtanka för lärarnes utkomst; hvaremot patres vid
Universitetet, under en tid af 31 år (i detta afseende) tänkt på inga andra

— än på sig sjelfve. Ar det då underligt, om jag anmärker det? helst
jag icke kunnat subsistera, utan—andra medel, d. v. s.utan min pennas
tillhjelp; hvarigenom mig åter beröfvats en dyrbar tid, för en mera
vetenskaplig sysselsättning. Så t. ex. hafva Lektorerna vid Viborgs
gymnasium (enligt Gymnasii- och Skolordningen af d. 7 Apr. 1856) 700

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free