Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den romerske skalden Horatius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det synes på de korgar många,
uppstaplade i rader långa,
med öfverlefvor från i går.
Men främst en kanapé[1] där står,
som lockat själf, om ock värdinnan
ej kade bjudit dessförinnan
sin gäst att maka upp sig där
på purpurtäcken, förr ej sedda,
som öfver bädden lågo bredda,
ock tänka sig som hemma här
och endast äga att befalla.
Men själf hon sköter vig och nätt
servisen[2] på slafvinnans sätt
och turar om med rätt på rätt,
sen först hon smakat på dem alla. —
Vår landtbo gläds åt ändrad lott
och finner gästabudet godt
och sitter nu som bäst och njuter.
Då hör hon ett förfärligt brak
i dubbbeldörrn till det gemak,
som våra vänner innesluter.
Och bäfvande af hjärtans grund
de hoppa bägge ned på stund.
Strax griper dem en större fasa,
hart nära dö de knall och fall
vid ljudet af de hundars skall,
som nu med ens i huset rasa.
»Nu, syster, kan det vara nog»,
så talar gästen med förfäran,
»jag kan ej längre ha den äran.
Då trifs jag bättre i min skog,
där vid min vicker jag kan vara
fullt säker för försåt och fara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
