Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygdernas ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekarna äro glömda, folkvisorna ersatta med
slagdängor eller rått och dumt skillingstryck, gåtorna
och sagorna förgätna.
Detta är sorgligt, äfvenledes för oss äldre, ty det
är delvis vår skuld. Vi kunna dock ännu godtgöra
det. Ty vi finna på djupet öfverallt hos det stora
flertalet otvetydigt glädjande tecken: ungdomen
vill ha något verkligen värdefullt, om den skall
öfverge det nu invanda, den vill numera, att
verklig förädling, verklig ideell nytta skola vara
förenade med nöjet, om det skall draga dem. Detta
är stora och svåra anspråk, det medgifves, men
ändock ej omöjliga att tillfredsställa. Och de måste
tillfredsställas, ungdomen måste vänjas af från det
oskickliga, dragas ifrån det otillbörliga och
förnedrande.
Först och främst måste vi äldre, som tycka oss
ha vuxit ifrån lekarna och ungdomsglädjen, med
sympati se de ungas rättmätiga kraf på ej blott
hvila utan äfven nöjen och förströelser mellan
arbetstiderna. Och så måste vi ej hålla oss för
goda att fröjdas med dem och hjälpa dem till
glädjeämnen, som vår erfarenhet säger oss vara goda och
ädla. Detta är ej så svårt för oss, som det kan
se ut.
Säkert skola vi själfva snart bli intresserade
med de unga, finna nöje och förströelse med dem,
kunna glädjas med dem vid det gemensamma
sträfvandet, vinna i högre grad deras förtroende, aktning
och tacksamhet. Säkert skola rätt snart kortleken
och brännvinsflaskan få ligga i fred, många gamla
goda folkseder åter lifvas upp och det uppväxande
släktet ej blott vänjas vid utan äfven få lust till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
