Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den kristna psalmens historia. Af E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befalles i 1686 års kyrkolag, som dock tillstädjer
begagnandet jämväl af andra sånger, allenast de
»komma öfverens med Guds ord och trones renhet».
Psalmdiktningen var den enda art af poesi, som
mera allmänt odlades i vårt land under reforma-
tionstidehvarfvet och stormaktstidens första skede,
och bland dess företrädare träffar man mången,
hvars hufvudsakliga lifsverksamhet faller inom ett
helt annat område än det litterära. Ja, det var
ingalunda ovanligt att dåtidens bistra krigare stundom
utbytte svärdet mot pennan för att pröfva sin för-
måga i den andliga sångens konst. Detta var
exempelvis fallet med Karl IX och hans naturlige
son Karl Karlsson Gyllenhjelm (f 1650). Under sin
långa politiska fångenskap i Polen sökte den sist-
nämnde i arbetet på att omforma Davids psalmer
till svensk sång lisa mot vedervärdigheterna. Med
detta företag höll han sitt mod uppe och stålsatte
sig mot jesuiternas försök att omvända kättaren.
Han har själf i gripande ordalag betygat, hurusom
de gammaltestamentliga sångerna skänkte honom
förmågan att akta ringa allt det onda, som an-
fäktade honom, och sant har därför ock en af våra
skalder tecknat såväl denne fullödige representant
för gudaktigt, trofast svenskmannasinne som den
heliga sångens makt i följande ord om den fångne
Gyllenhjelm:
I bön och psalm han fann sin frid
och bojorna mer kära,
dem tungt han fick i tolf års tid
i unket fängsel bära:
de honom lärde, midt i tvång,
att själen frihet får i sång,
att Gud ej öfvergifver
den honom trogen blifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
