Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
skildt i Fänrik Ståls sägner, nämligen att ingen
människa funnes, som ej i något stycke vore den
andra människan öfverlägsen. Ingen finge därför
spela öfversittare, ingen behöfde heller vara öfver
höfvan ödmjuk, ty alla vore vi barn af samma fa-
der. Nej, det, som skiljer den ena människan från
den andra, skiljer agnarna från hvetet, det är ej
den eller den lilla svagheten eller egenheten, den
den eller den platsen i samhället, den eller den
större eller mindre begåfningen, utan det är förmå-
gan af själfuppoffring, att glömma sig själf och offra
något för andra människor. Det är kärlekens guda-
flamma, som gör människan större, det är den själf-
uppoffrande kärleken eller, för att använda Viktor
Rydbergs ord:
»Blir livad själfviskt är förgätet,
Blir inom dig gudabelätet
Härligare danadt ut
Genom släkte efter släkte,
Skall, Imr långt än öknen räckte,
Du Jordanen nå till slut.»
Det är den själfuppoffrande kärleken till foster-
landet, som Runeberg besjunger, denna må nu visa
sig hos trosskusken eller generalen, hos Sven Dufva
eller v. Döbeln, hos Lotta Svärd eller torpflickan.
Den rätte krigsmannen är den, som besjälas af käns-
lan för fosterlandet och hemmet, det må nu vara
bonden, som bärgar skörden för de sina, när frosten
hotar, hagel hvina och blixtar ljunga, eller soldaten,
som blöder för konung och fosterland, eller lands-
höfdingen, lagens väktare, som värnar Finlands rätt,
ty eJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
