Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåja, hvar plats har ju sina egenheter, och den
här befordrade då ordentligheten å ömse sidor, tänkte
jag. Den summa jag hade att betala uppgick till
det dubbla mot hvad jag tänkt mig. Jag betalade
emellertid utan att blinka och stoppade väl ned min
lilla börs.
Då jag gick förbi disken, såg jag där bakom en
ny person, yngre än värden och icke fullt så
korpulent.
— Jag hör, att ni är svensk, en landsman —
sade han.
Jag fattade hans framsträckta, herkuliska hand
och tyckte mig förmärka en hemlig handtryckning
och en förstulen blinkning. I min förtretade
sinnesstämning misstrodde jag allt och alla och brydde
mig om hvarken det ena eller det andra.
Då jag i skymningen åter inträdde i lokalen,
blef det åter fråga om hvad jag ville dricka. Jag
var obenägen härför, men värden lät icke afspisa
sig så lätt. Han tände en lampa i det lilla
afplankade rummet, ty det yttre var fylldt af folk; han
frågade, om jag icke ville ha något att äta, men
jag afböjde.
— Nå, se här är två drinks — fortfor han,
alltjämt leende och inställsam. — Vi spela om dem;
förlorar jag, kostar det er intet.
Naturligtvis vann han. Glasets innehåll, dålig
visky, en brun, frän otäckhet, kunde jag icke mer
än smaka på.
— Åh — sade min landsman, som kom in för att
fylla på. — Jag vet hvad som är i en svensks smak.
Om en stund kom han med två ölglas,
innehållande mjölk, socker och visky. Medan han ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
