Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cents! Det var det tråkigaste göra jag kunnat tänka
mig. Jag tyckte, att alla sågo deltagande, till och
med förebrående på mig; jag var ju en frisk, ung
man, jag kunde väl tagit mig för något bättre och
lämnat detta åt invalider. Asch, jag måste härda
mig, för härda mig! Här kände ju ingen människa
mig. Jag kunde dock betala för sängplatsen och
ha nära 20 cents öfver. Om jag ginge till ett
ölställe, där man bestod fri lunch — d. v. s. man
fick bröd och någon anrättning af enklaste slag
gratis och så mycket man för skam skull kunde taga,
om man köpte för fem eller tio cents öl — så skulle
jag ju ändock kunna uppehålla lifvet.
Hvad timmarna skredo långsamt! Bara nu icke
tiden för den fria frukosten ginge till ända! Då
jag ändtligen fick sluta min sorgliga promenad
midt i det brådskande, lifliga vimlet och jag fått
mina slantar, skyndade jag till de åsyftade
ölställena och fann till sist ett, där gratisbespisningen
ännu icke var slut och där jag stillade min törst
och hunger för några timmar. Trött af allt
gåendet, kastade jag mig vid hemkomsten på min säng,
sedan jag tömt min plånboks magra innehåll i min
värdinnas hand.
Nästa dag samma historia. Men nu piskade
den första snön för vintern mig i ansiktet under en
hvinande blåst, och jag frös, som jag tyckte mig
aldrig ha gjort tillförne. Om jag ändå fått och
kunnat springa mig varm!
Jag fortsatte med detta dagdrifvande, ehuru jag
måste göra våld på mig, fjättra min tanke, söfva
mitt samvete för att kunna det. Oaflåtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
