Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spridda drag ur Julius Cesars lif. Af Ingvar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en mördande slaktning tillintetgjorde den
republikanska[1] hären. I den närbelägna staden Utika
uppehöll sig då Cesars ifrige, men ärlige och
rättänkande motståndare Kato. Han ansåg nu, att
republikens undergång var gifven och ville ej
öfverlefva den samt var för stolt att emottaga
lifvet som en nådegåfva af Cesar. Kvällen efter
slaget drog han sig in i sina inre rum, där han
ännu en gång läste en af den grekiske filosofen
Plato författad skrift, som handlar om själens
odödlighet och ännu i dag studeras vid våra
universitet. Därefter störtade han sig på sitt
svärd och dog. Han benämndes »den siste
republikanen».
Sedan återvände Cesar till Rom, där han gjorde
sitt intåg i triumf, åkande i den med fyra hvita hästar
förspända gyllne triumfvagnen. Framför vagnen
gingo de förnämsta fångarne och bland dem den
galliske nationalhjälten Vercingétorix. Bakom gingo
de romerska soldaterna, hvilka enligt gammal
plägsed hade den friheten att därvid sjunga visor i
marschtakt, som drefvo gäck med fältherren och
som denne med god min fick åhöra. Han skulle
därigenom under all sin härlighet erinras om att
äfven han hade sina mänskliga fel och svagheter.
Att soldaterna hade skarpsinnig uppfattning
härutinnan, visa de ord, hvarmed cesarianernas
triumfvisa började:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
