Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munkväsendet och dess betydelse för vårt lands odling. Af Herman Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utseende. Af öfriga klosterbyggnader finnes
så godt som ingenting.
Snart sagdt allt, hvad vi nu sett på vår
vandring, talar till oss om det gamla klosterfolket —
sädesfälten, ja, det var munkarne, som odlade upp
dem — kyrkorna, det var de, som byggde dem —
vägarna, som vi gått, det var de, som anlade dem
— bokskogen, det var samma munkar, som
planterade den — Vätterns vatten, det var här,
munkarne drogo sina nät och lade ut sina krokar —
klosterruinen, det var inom dessa väggar de förde
sitt försakande lif, det var här de skötte sina
händers arbete, de knöto sina nät, de smidde sina
plogar, de hamrade och bultade, det var här, de
skrefvo sina böcker, det var här i klosterkyrkan,
de förrättade sina mässor, de bådo sina böner, de
sjöngo sina sånger. Vi träffa i trakten ett idogt
och välmående folk, det var munkarne, som lärde
folket flit, som gaf det lust för fredligt arbete och väckte
hos det håg för grundvalen till landskapets välmåga,
åkerbruket. Det var munkarne, som lärde folket de
första grunderna af boklig bildning. Det var de, som
predikade mildhet, försonlighet, människokärlek,
försakelse. En ny ande vann insteg. De fattiga, de
sjuka, de gamla orkeslösa fingo huld och vård, de
fridlösa fingo åter ro, de sörjande tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
