Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skuggsidor i partitidehvarfvets historia. Af A. Rfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktegande däremot den största undfallenhet. I stället
för att afskaffa den fördärfliga
husbehofsbränningen eller allmogens rätt att hvar på sin gård bränna
brännvin af sin säd bidrog man genom bakvända
beslut att öka brännvinsfloden. Så pålades år 1747
en brännvins bränningsafgift, som utgick af
hvarje mantal, vare sig rättigheten att
bränna begagnades eller ej; följande
riksdag satte i stället en brännvins
förbrukningsafgift af hvarje mansperson öfver femton år, vare
sig han söp eller ej. Men folk ville då som
nu ha valuta för sina pengar, och när man i alla
fall fick köpa sig rättigheten att supa, tyckte man
sig naturligtvis vara en narr, om man ej gjorde
det. Och så inrotad var vanan att förtära
brännvin, att man hellre vedervågade brödfödan än
brännvinet. Då regeringen vid frihetstidens sista
riksdag, för att af hjälpa hungersnöden i landet,
påyrkade förbud mot brännvinsbränning, emedan ett sådant
förbud visat sig bespara riket en sädesinförsel af
nära 300,000 tunnor om året, kunde bondeståndet
ej ge nog starka uttryck åt sin harm öfver att
beröfvas rätten att smaka »den saft, som pressas
af jordens afvel, skördad i bondens anletes svett».
Frånsedt brännvinsbränningsfriheten erbjöd
frihetstiden visst ingen öfverdrift af frihet för folket
i gemen. Endast för riksdagsmännen, särskildt adeln
och embetsmännen, som hade det största politiska
inflytandet, var det sötebrödsdagar. För dem blef
det politiska lifvet ett medel att mätta ej blott
deras maktlystnad utan äfven deras vinstbegär, detta
senare genom den skändliga seden, att
riksdagsmännen togo emot mutor af främmande makters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
