Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skuggsidor i partitidehvarfvets historia. Af A. Rfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 200 för bonde. När solden tog slut, for soldnären
hem, såvida han ej föredrog att öfvergå till
motpartiet och taga sold där. För att hindra sådant
hände det, att vederbörande minister bestod personen
i fråga pengar till hemresan.
Liksom man kunde sälja sig en gros för hela
riksdagen, så kunde man ock drifva minuthandel
med sin öfvertygelse genom att hålla sin röst till
salu för extra tillfällen. Huru mycket detta
inbragte, berodde på konjunkturerna. Vid riksdagen
1769—1770 stod partiledaren Pechlin omedelbart före
en viktig omröstning i riddarhusförstugan och köpte
röster för 200 plåtar stycket. Vid nästföljande
riksdag voro konjunkturerna i presteståndet en gång så
förmånliga i följd af partiernas jämnstyrka, att en
röst betalades med 1,000 pund sterling. Mycket kom
det också an på yrkesskickligheten hos vederbörande
uppköpare. Somliga af dessa, bland hvilka man
kunde träffa rikets högst uppsatta män, såsom
riksråd och landshöfdingar, kunde också göra affärer för
egen räkning. Så hände en gång, att en finsk
landshöfding mottog pengar af ryske ministern för att
uppköpa adelsfullmakter (riddarhusröster) för
mösspartiet; sedan inköpet var gjordt, sålde han
fullmakterna till hattarne, »emedan de betalte bättre».
Men icke endast riksdagsmän utan äfven
rådsherrar, medlemmar af rikets regering, togo utländskt
guld. Tessin t. ex. ansågs för ett mönster af
oförvitlighet, och dock var den ej mera värd, än att han
af den franska regeringen så godt som till skänks
mottog det nuvarande öfverståthållarehuset i
Stockholm. År 1766 hade Ryssland två, och England två
soldnärer i rådet. När Gustaf III sex år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
