Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur djurriket: Kräftan. Af Matts Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjärtfötterna till fäste för rommen. Den näst sista
ledens bihang äro starkt tillplattade och riktade
bakåt samt bilda tillsammans med den yttersta
stjärtleden, som saknar fötter, den stora
stjärtfenan, med hvars tillhjälp kräftan genom kraftiga
slag kan skjuta bakåt i vattnet.
Då vi äta kräftor, ha vi ett ganska godt
tillfälle att lära känna kräftans inre byggnad. När
vi lyfta upp ryggskölden, iakttaga vi på
fram-kroppens båda sidor ett antal fjäderliknande, hvita
bildningar, kräftans gälar. De äro fästa vid
basen af de bakre käkfötterna och de främre
gångfötterna och ligga inneslutna i de båda gälhålorna,
hvilka på utsidan äro begränsade af ryggsköldens
sidodelar, men nedtill stå i öppen förbindelse med
det omgifvande vattnet genom en springa vid
ryggsköldens underkant. Härigenom får vattnet fritt
tillträde till gälhålan, och genom svängningar af en
smal skifva vid gälspringans främsta del befordras
dess aflopp. På grund häraf komma gälarna
ständigt att omspolas af friskt vatten, och därigenom
möjliggöres andningen, som består däruti, att det
i gälarna inneslutna blodet genom gälväggarna
upptager syre ur den luft, som finnes upplöst i
vattnet. Från gälarna strömmar det på detta sätt
syrsatta blodet till hjärtat, som är beläget öfverst
på ryggsidan strax framom ryggsköldens bakkant.
Från hjärtat drifves blodet ut till kroppens olika
delar. Blodet hos kräftan är ej, såsom hos
människan och de högre djuren, rödt utan färglöst, såsom
vi lätt kunna finna af de blodrika gälarnas hvita
färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
