- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1908 /
104

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De geografiska upptäckterna i äldre tider. Af A. Rfs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adelsman mottog dem i förläning af sin konung, och
flere expeditioner företogos vesterut enkom för att
upptäcka detta drömda paradis. Troligt är, att ej
heller Kolumbus’ glödande fantasi varit oberörd af
dessa föreställningar.

Vid medeltidens midt öppnades genom korstågen
nya förbindelser mellan Europa och Asien.
Muhammedanerna i sydvestra Asien, som länge hållit
morgonlandets portar tillslutna för vesterlandets
hatade kristna, dukade efter denna tid under för de
från det inre Hög-Asien frambrytande hedniska
mongolerna, som utbredde sitt välde från Stilla hafvet
i öster till gränsen af det nuvarande Tyskland i
vester, och dessa mottogo i början beredvilligt de
europeiska missions- och handelsexpeditioner, som
sökte inträde i deras land.

Den märkligaste af dessa handelsresor var den,
som venetianaren Marko Polo på 1270-talet
företog till Kina i sällskap med några anförvanter, och
hvars beskrifning vi ännu ega kvar.

Genom Armenien och Persien framkommo de
resande till de grönskande högslätterna och de vilda
klyftorna på nordsidan af Hindukusch och slutligen
till högländerna kring Tarimfloden, som först i
senare tid genom ryssen Prschevalsky och
svensken Hedin blifvit närmare utforskade. Under
färden öfver de mongoliska sandöknarna iakttog Marko
Polo för första gången de sällsamma sinnesintryck,
som ökenresor så ofta framkalla — särskildt »den
klingande sanden», hvilken af senare iakttagare
förliknats vid långdragna, dofva trumpetstötar, som
tona fram än från ett håll, än från ett annat, men
alltid på något afstånd. Orsaken till denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1908/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free