- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1908 /
159

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Åbo slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag vänder mig om inåt rummet, tycker jag mig se
honom stå vid den motsatta väggen, stå något
framåtböjd i den låga dörren, med det bleka ansigtet
lysande i dunklet och det ljusa skägget hängande
ned mot bröstet. Och sedan ser jag honom gå fram
öfver golfvet, gå och gå, utan afbrott, drifven af
oro och ångest.

När jag sitter i det mörka, trånga rummet i
den stora tystnaden, kommer jag att tänka på, att,
fastän tiderna vexla, menniskorna dock alltid äro
desamma. Jag tänker på, huru många under
timmar och år få kämpa sig fram till det lugn de själfva
stört, och huru ofta ej ens fängelsecellen är en
tillflyktsort undangömd nog för deras eget sinnes
hetsjagt, ty, såsom skalden säger:


»Så djup finns ej skog och så strid går ej elf,
att den flykting en gömmande fristad kan finna,
som redan suttit till doms med sig själf.»


Så sliter jag mig lös ur den fängslande
stämning, som detta rum med sin skugga, den dystre
Vasaättlingen med sitt mordbetyngda sinne väckt
hos mig, och går åter stilla nedför trappor och
genom mörka, minnestunga salar, där ur hvarje vrå
en förgången värld slår emot mig, och jag i
stillheten tycker mig höra suckar af sorg. Jag
kommer så in i ett rum, där månskenet faller klart
och glänsande in genom skira, luftiga gardiner ned
öfver hvita soffor och stolar med ljusblommiga, lätta
öfverdrag och öfver spinetten (klaveret), som »stum
se’n sextio år» står invid fönstret med några
gulnade notblad på det uppslagna notstället. Det är
ett gammalt förmak, jag kommit till, ett förmak
från våra farmödrars tid. Jag tänker mig detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1908/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free