Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om lifvet på de stora hafsdjupen. Af J. A. O. Skårman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD ÖM LIFVET PA DE STÖKA HAFSDJttPEN. 191
framtill på hufvudet och möjliggöra i så fall ett
igenkännande af framför djuret belägna föremål,
men i andra fall förekomma de nästan uteslutande
på kroppens sidor, på buksidan eller så långt
bakåt, att det från dem utgående ljuset ej torde vara
direkt tillgängligt för ögonen. Att de såsom på vissa
håll antagits skulle vara ett slags skräckmedel,
som skulle skrämma bort fienden, är föga troligt.
Professor Chun framhåller, att, då man från
»Valdivia» i hafsytan nattetid nedsänkte elektriska
lampor, samlade sig omkring dessa efter kort stund
ett mycket stort antal djur af olika slag, som
långt ifrån att visa någon rädsla för det starka ljuset
tvärtom helt oförskräckt närmade sig detsamma. Det
synes mera sannolikt, att ljuset i första hand tjenar
som lockmedel, hvilket verkar lockande på åtskilliga
smådjur, som sedan få tjena det lysande djuret till
byte. En omständighet, som talar härför, är, att
äfven åtskilliga fastsittande eller i sina rörelser
långsamma djur, t. ex. sjöanemoner och sjöstjärnor,
kunna lysa starkt. Huru som helst torde den
faktiska och, efter hvad vi numera veta, ganska
vanliga förekomsten af lysande organ förklara, hvarför
så många djuphafsformer förfoga öfver väl
utvecklade ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
