Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ärtväxterna. Af Ejnar Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärtväxternas förmåga att göra jorden kväfverikare
låg. På ärtväxternas rötter finnas nämligen talrika
knölar, i hvilka kväfvebindande bakterier i stor
mängd lefva i ett slags bolag med ärtväxterna.
Bakterierna erhålla socker från dessa, men lemna i
geugäld kväfvehaltiga ämnen i så stor mängd, att
ärtväxterna icke blott fylla sitt eget behof af
sådana, utan också kunna upplägga stora mängder
som upplagsnäring. Om man sålunda sår
ärtväxterna på ett land och sedan plöjer ned hela skörden,
så har man försett jorden med en betydlig mängd
kväfvehaltiga ämnen, hvilka kunna komma en
följande sädesskörd till godo. I varmare länder, där
en sådan ärtväxtskörd kan hinna utvecklas på
hösten efter den egentliga skörden såsom så kallad
mellankultur, användes numera mycket detta sätt
att förbättra jorden. I vårt land, där en
mellankultur ej skulle hinna växa till, finge man för en
sådan ärtväxtgödning afstå från annan skörd under
året på ifrågavarande åker. Som detta vore mindre
ekonomiskt, får man hos oss inskränka sig till att
i växtföljden då och då inpassa ärtväxter, hvilka
användas till foder eller fröskörd. Ty äfven i de i
jorden kvarvarande rötterna finnes icke så litet
kväfvehaltiga ämnen upplagrade, hvilka sålunda vid
rötternas multnande komma jorden till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
