Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupp. Han hade ock gått i god skola, »då utan
prut han blef rekryt vid Dunckers kompani».
Fänrik Stål berättar ock för Runeberg sitt
minne från marknaden i den lilla staden Tammerfors,
där han med djup rörelse hört den gamle
granadören, invaliden, som sjöng för marknadsfolket om
höga minnen från sista finska kriget; han sjöng om
krigets bästa hjältar, Klercker och Adlercreutz,
Döbeln och Duncker.
En vacker sommarmorgon bad den gamle
fänriken, att den unge studenten skulle följa med
honom på en vandring utåt landet. Han visar då på
och prisar det finska fosterlandets sköna ängder
samt omtalar det ljufva och dock så bittra minne,
som denna dag, den femte juli, hade för honom;
ty »det var den dag, då Duncker dog». Och sedan
den gamle i hänförda ord tecknat finnarnes tålamod
och mannamod, säger han:
Men fråga, om du träffar på
en veteran från kriget då,
en af de tappras skara,
spörj, om han kände dock en man,
som priset öfver alla vann,
och trofast skall han svara:
jo, herre, Duncker hette han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
