Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap utmärker sig för sin egendomliga
naturskönhet, ett område af skogar och sjöar, sund och
öar, strömmar, åsar, moar och näs, med Saima sjö
och alla dess tillflöden, ett medelhaf midt i landet
och enligt finnarnas tro jordens skönaste ösamling.
Folket, som bodde där, var fattigt och hotadt af
ryssens grannskap, därför vant vid försakelse,
härdadt och allvarligt. Deras fäder och farfäder hade
upplefvat den stora och den lilla ofredens
fasansfulla tider, d. v. s. det långa kriget under Karl XII:s
dagar och 1741—43 års bedröfliga krig, och
släktled efter släktled hade kämpat och blödt för att
försvara sitt torftiga, sköna, älskade hem. Mången
bondeson och mången ättling af herreklassen hade
krigareanor ända i tredje och fjärde led liksom
soldatgossen, som berättar om sin krigaresläkt:
Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid. (år 1808)
— — — — — — — — — —
På Uttismalm, för Gustafs land,
min farfar dog med svärd i hand, (år 1789)
hans fader föll vid Villmansstrand, (år 1741)
han var från Carols tid. (= 1697—1718)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
