Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifterna på sin lott, fick uppbära skulden
därför. Att han då som alltid gick fram med
dödsföraktande tapperhet, har ingen hvarken kunnat eller
velat förneka. Det framgår ock tydligt nog af
följande lilla utdrag ur berättelsen om anfallet:
Vid förstäfven af den farkost, som bar
Duncker mot den af fienden uppfyllda stranden, stod
han upprätt i hela sin längd; och när allt mera
tätnande hagelskurar af de mot honom och hans
folk riktade kulorna begynte hvina kring hans
hufvud, spred sig öfver hans vackra anlete en sällsam
ljusning af fröjd. Nedhukad vid hans fötter i
båten satt den unge kirurgen Bökman. Då denne,
blickande uppåt, förmärkte den vanligen så
allvarlige krigarens af glädje strålande uppsyn, yttrade
han däröfver sin förvåning, tilläggande, att han
för egen räkning skulle vara mycket gladare, om
han befunne sig på långt afstånd borta från sin
nuvarande ställning. Då såg Duncker mildt ned på
läkaren och sade leende: »om du ej är glad nu,
kommer det däraf, att du ej ännu har något att göra.»
En ädlare förklaring öfver den uppfyllda pliktens
glädjealstrande förmåga har sällan i ord uttalats.
Anfallet misslyckades, som sagdt, och detta
berodde på de ryska truppernas stora öfverlägsenhet
i antal, men ingalunda på bristande duglighet eller
tapperhet hos Duncker. Sandels själf, sedan han
något lugnat sig efter den misslyckade affären,
skref i sin rapport, att »major D., hvilken borde
anställa hufvudanfallet, i anseende till den
emot honom använda större styrka icke
med sådan skyndsamhet som vederbort kunde
landstiga», men i första hettan hade Sandels enskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
