Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur Sveriges forntid: Sveriges äldsta bebyggande. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns, som lockade därtill. Nu egde det nordliga
Europa redan då rika naturskatter, och bland dem
voro i främsta rummet tennet och bärnstenen.
Tennet i sydvestra Englands grufvor smältes
samman med kopparn till den brons, som i
främmande länder undanträngt flintan såsom material för
vapen och verktyg, hvilka tydligen därigenom blefvo
vida mera brukbara och lättare att handtera.
Bronsens uppfinning var ett stort steg framåt på
civilisationens bana och gaf sina innehafvare ett väldigt
öfvertag öfver stenåldersfolken. Naturligtvis ville
nu dessa i sin ordning gärna komma i besittning
af den dyrbara bronsen, men de kunde det endast,
om de hade en annan och lika dyrbar vara att
bjuda i vederlag. En sådan vara egde nordens folk
i bärnstenen. På sträckor af hafsbottnen vid
Nordsjöns och Östersjöns kuster, som fordom varit fast
land, men sedermera sjunkit i hafvet, hade en gång
vuxit barrskogar, från hvilkas grenar större eller
mindre klumpar af kåda nedfallit, och sedan
skogarna multnat och landet blifvit haf, lågo dessa
klumpar kvar på bottnen och följde med fiskarens
nät upp till hafsytan. Äfven i söderns farvatten
uppfiskades tidigt dylika kådklumpar, som kallades
bärnsten och höllos jämngoda med dyrbara
ädelstenar. I följd af sitt ursprung kunde de lätt
förarbetas till prydnader och smycken, och då de kunde
brinna i eld och därvid spredo en stark vällukt,
kommo de snart i bruk såsom rökelse vid offren
åt gudarna. Sålunda blef bärnstenen mycket
eftersökt och fanns snart ej mera i de sydliga hafven,
utan måste uppsökas längre och längre bort. Öfver
fastlandet spred sig med tiden ryktet om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
