Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnan under det romerska kejsardömet. Af Ingvar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större färdighet. Dessa enskilda lärare beskrifvas som
sirliga, pomaderade sprättar, hvilka togo rundlig
betalning och ofta voro föremål för de äkta männens
svartsjuka.
De unga kvinnorna fingo äfven öfva sig i
husliga göromål. Alla måste lära sig spinna och väfva,
hvilken samhällsklass de än tillhörde. Då vi nu
läsa om någon gammal svensk kung, som gick klädd
i hemväfda kläder, le vi öfver de halfbarbariska
och enkla förhållanden, då sådant egde rum. Ty
i vår tid har denna hemslöjd försvunnit därhän,
att många knappast veta, hur en spinnrock såg ut.
Det kan därför ha sitt intresse att veta, att t. ex.
kejsar Augustinus, världens behärskare[1], som lefde
under en tid af den mest öfverförfinade
civilisation världen känner, begagnade alltid kläder, som
voro tillverkade af de kvinnliga medlemmarne af
hans familj.
Som nämndt är, sökte redan tidigt föräldrarne
betrygga sin dotters framtid genom ett passande
och, såvidt de kunde förutse, lyckobådande
giftermål. Den för äktenskaps ingående lagligen
föreskrifna åldern var för flickan fyllda tolf år. I
regel gifte sig flickorna mellan det trettonde och
sextonde eller sjuttonde året. Oss förefaller denna
ålder ovanligt grön, men vi få besinna, att den
sydländska skönheten tidigare både blomstrar och
vissnar än den nordiska. Ännu i dag är det enligt
nyare författares uppgifter ej sällssynt i södra
Italien och på Sicilien, att flickor bortgiftas i en
ålder af tretton till femton år. Det fjortonde året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
