Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnan under det romerska kejsardömet. Af Ingvar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppläsningar. Författare och litteratörer
funnos i mängd i Rom. Var det redan på
Salomos tid »ingen ände på att dikta böcker»,
så var detta diktande ännu mer ändlöst
under en tidsålder, som befann sig på en så
framskriden kulturståndpunkt, i en stad, som utgjorde
denna kulturs ovedersägliga världsmedelpunkt och
hade att förfoga öfver ett gammalt smidigt och väl
upparbetadt språk. Äfven kvinnor sysselsatte sig
gerna och ofta med författarskap. Skalder och
författare uppmuntrades af kejsarne, som ville främja
romarnes vittra intressen för att därigenom afleda
deras uppmärksamhet från de politiska frågorna, om
hvilka undersåtarne blott med den yttersta
försigtighet vågade yttra sig. Då som nu gällde det i
första rummet för en skriftställare att göra sina
alster kända. I stället för våra dagars annonser
och öfverdrifna beröm i tidningar uppklistrades
anslag på ytterväggen till någon föreläsningslokal,
innehållande, att litteratören N. N. på angifven dag
och timme ärnade å nämnda hörsal uppläsa valda
stycken ur en af honom nyutgifven bok. Dylika
uppläsningar höllos dagligen. Var det en känd och
framstående författare, som uppträdde, var salongen
alltid fullsatt med en talrik publik, mest damer,
ty det hörde till god ton att flitigt besöka
hörsalarna. När en namnkunnig författare föreläste, hörde
det också till åhörarnes pligt att på lämpliga
ställen under föredraget genom små utrop gifva sin
förtjusning till känna samt att åstadkomma en
dånande handklappning efter dess slut. Var det
däremot en okänd föreläsare, särskildt om han såg
blek och torftig ut, blef han merendels mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
