Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forna tiders mörker och vidskepelse. Af Herman Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphängd afrättad person, en spik ur galgen o. s. v.
kunde man uträtta hvarjehanda saker, både godt
och ondt. Man botade sjukdomar, sökte reda på
nedgräfda skatter, återskaffade stulna saker,
förvissade sig om jagt- och fisklycka, bragte skada öfver
grannes boskap och sädesfält, beröfvade honom
mjölk- och smörlyckan eller lät honom själf
drabbas af sjukdom eller annat ondt.
Ärkebiskop Abraham var icke den, som sparade
på hårdhändta medel, då det gällde att utrota
sådana stygga konster. Det finnes dock ingenting,
som antyder, att han ej skulle hafva trott på
verkligheten af dem. Han förde med sig på sina resor
i bygderna särskildt för ändamålet utvalda djäknar,
skolynglingar, med ansenliga kroppskrafter, hvilka
fingo tjenstgöra som profosser. Processen gjordes
kort. Anklagelserna framställdes, förhör vidtog, dom
afkunnades, och djäknarna voro genast färdiga att
med hjärtans lust befordra de dömda till straff.
Detta bestod vanligen i spöslitning eller, som det
betecknande nog och säkerligen med skäl kallades,
»att mista rygghuden». Till yttermera visso
öfversköljdes de dömda efter spöslitningen med ett
bestämdt antal — flere eller färre — ämbar kallt
vatten. I en småländsk nidvisa öfver ärkebiskopens
framfart på sina visitationsresor sjöng man
därför:
Jag kungör eder, vänner, försann,
Huru vår ärkebiskop ställer sig i Sveriges land,
Hudflänger och sköljer med ämbar och spann
Både ung och gammal, kvinna och man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
