Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forna tiders mörker och vidskepelse. Af Herman Levin (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNA TIDERS MÖRKER OCH VIDSKEPELSE. 103
En natt såg han i drömmen en kräfta utan klor,
som »klängt sig upp i ett grönt träd». En annan
natt drömde han, att han »kastade en brokot katta i
sjön genom ett högt fönster, och hon seglade som
en hane tillbaka». En annan gång drömde han om
ett hasselträd med stora nötklasar; han tog en
klase, »stor som ett mannahufvud, full med mogna
nötter». Äfven berättelser om troll och trolldom
och djäfvulsbesatta vunno hans tilltro. Så hade
han att berätta om en gammal kvinna i Vassunda,
som en natt »varit ledsag’ad både till himmelriket
och helvetet»; hon blef sedermera bränd som häxa.
Vidare har han att berätta om en man, som sett »det trollet,
som torviggen slog på Balungs ås vid Vesterås; låg där väl i 14
dar på den fördolda sidan, var klädder i gammalt kläde, slarfvot
kjortel, vida ärmar, hade intet skägg, dock lik en man med groft
hull, hade betar som galt och horn som två års galt, nötsvarta
voro de och stodo upp, naglar som menniska men långa som klor»
— en i sanning hiskelig företeelse.
Själf gjorde han vid ett tillfälle besök i
Danmarks by vid Uppsala och fick där se »benen efter
de tre trollen, som af torelden brända voro, 6 alnar
lång benrad, som i stugubänken syntes; det andra
i källaren». Ben och blod af trollen tog han med
sig hem. Han berättar äfven om en prestdotter
från Kumla, som blef »befängd af 7 djäflaöf ver står».
Några dagar därefter kommo tre öfverenglar till
henne, hvarvid »Mikael talade öfverljudt»; vid ett
annat tillfälle, sedan sju öfverenglar frälst henne
från de sju djäflarna, talade öfverengeln Johannes
genom henne. Om allt detta talar Bureus som om
den naturligaste sak i världen. Faran af att i
oträngda mål åberopa den onde visar han, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
