Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om »En Kristens resa» och dess författare. Af B. O Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »EN KRISTENS RESA» OCH DESS FÖRFATTARE. 133
sin tid och långt därefter för många
förkroppsligade det kristna idealet af en man. Hans
hänförelse meddelade sig åt alla, som mottogo intryck
från honom. Såsom en samvetsfrihetens förkämpe
framträder vid hans sida den blinde engelske
skalden John Milton och ger i sina odödliga verk:
»Det förlorade och det återvunna paradiset»
gripande bilder från sin samtids nöd och förhoppning.
En husvill* prest, Eikard Baxter, författar under
förföljelser och fångenskap »De heligas eviga ro».
Den man, som af denna tids bekännare skulle
förvärfva sig anspråk på sin samtids och
eftervärldens största erkänsla, var John Bunyan. När han
omkring år 1675 fullbordade »En Kristens resa»,
hade den sedeslöse Karl II uppstigit på tronen.
Vacklande mellan otro och katoliscism,
utfärdade han hårda lagar såväl mot "puritanerna som »de
oafhängiga». Såsom en sannskyldig »fåfängans
marknad» tedde sig hufvudstaden London för de
fromma; törnströdd syntes vägen till det himmelska
Sion, och världens yttersta tid för handen. En
eldsjäl som Bunyan hade i sitt eget bröst samlat allt
tidens kval och’ ve och all dess svärmiska längtan’.
Han själf var den Kristen, som vandrat den
mödosamma vägen från staden Fördärf till Sion. Den
egna erfarenheten af synd och nåd är det, som utgör
den bärande grunden i den gripande allegorien, en
* Genom den s. k. uniformitetsakten 1662, som föreskref, att
ingen andlig, som icke var vigd af en statskyrkans biskop,
underskref de 39 artiklarna (engelska kyrkans bekännelse) och
förpliktade sig till iakttagande af den fastställda gudstjenstordningen,
fick beträda en predikstol eller förrätta en kyrklig handling, miste
öfver 2,000 prester sina embeten på grund af samvetsskäl, och
många af dem fingo försmäkta i fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
