Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om »En Kristens resa» och dess författare. Af B. O Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
så ofta det händer, räknar jag det som mina gyllene
stunder.»
Huru nära till hands ligger det icke just för
det mänskliga förståndet att skåda idealet
(fullkomligheten) och taga vara på de få stunder i
lifvet, då man synes motsvara det! Tyvärr sker detta
oftast vid jämförelsen med andra, sämre lottade.
Under vandringen genom Dödsskuggans)
dal och förbi Helvetets port smyger sig en
af de onda andarna tyst bakom Kristen och hviskar
i hans öra gräsliga hädelser, »som den arme
mannen trodde komma ifrån hans eget hjärta». Hvem
har ej i sjukdomens eller den andliga svaghetens
och! trötthetens stunder känt hädiska tankar
uppstiga,- där hvarken ens hjärta eller vilja är med!
Munkristens* fråga: »Hvilken skillnad är
det mellan att ropa emot synden och att afsky
henne?», besvaras af Trofast så:
»Jo,- en ganska stor skillnad. En människa kan
af klokhetsskäl ropa emot synden, men afsky
synden det kan hon endast på grund af en helig
motvilja mot densamma.»
När Kristen och Hoppfull kommit in på
orätt väg, gör drömmaren-författaren genast denna
reflexion: Då tänkte jag på, hur mycket lättare
det är att vika af vägen, då vi ’äro på densamma,»
än att åter komma in på vägen, då vi förirrat oss
därifrån.
Dråplig är Herr Blindman, ordförande i
en domstol, som sammanträdt för att döma pilgri-
* Munkristen, som sällat sig till Trofast och Kristen,
beskrifves vara reslig till växten, men såg bättre ut på långt än
på nära håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
