Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nu draga de hädan. En lappmarksbild af David Törnqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Vaikijaure by stannar tåget, och där är första
dagsmarschen slut. Renarna frigöras ur lokor och tömmar och
föras lösa till skogs för att beta och hvila öfver natten.
Morgonen därpå är hela den stora hjorden, med hvilken
äfven körrenarna blifvit förenad, samlad på isen, och där
börjar nu liksom vid resans början en jagt med kastlina
för att infånga nödiga dragare. Denna är ännu mera
besvärlig än föregående dag, då hjorden var obetydlig. Men till
sist är dock tåget färdigt att sätta sig i gång för den andra
dagsmarschen. Nu är det en äldre kvinna som går i
spetsen och lockar hjorden, och Ibba har att med tillhjälp af
Tjoppi följa efter för att hålla ordning på det oroliga
elementet. Det är som bruset från en ström, när hela det
långa tåget åter sätter sig i rörelse mot det hägrande
målet i fjärran, som det efter många besvärligheter och
stundom äfven faror väl ändå till sist kommer att nå. Nu
är vädret det bästa tänkbara och föret utmärkt med lagom
hård skare, men innan vägen är till ända, kunna andra tider
och andra förhållanden möta.
Jag står på Vaikijaures is, som ligger gnistrande hvit i
vårsolens bländande ljus, och ser med verklig saknad efter
tåget, som håller på att försvinna där borta i vester. Med
ett tack för vår korta bekantskap under en solig vårdags
vandring mellan Lapplands berg önskar jag eder, fjällens
ströfvande barn, all lycka på färden genom vildmarkens
mödor och farligheter. Jag följer er i tanken uppför Nautas
ädnos dalgång, öfver platåer och jöklar mellan högfjällens
djärfva tinnar ända till det fjällomkransade Salojaures
stränder. Jag står på Vaikijaures is med blicken fäst på de
hvita fjällen i fjärran, som där borta locka mig också, och
jag förstår så väl den längtan, som bjuder er att vandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
