- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1909 /
254

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla nordbornas föreställning om döden. Af Einar Odhner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

har emellertid äfven förklarats som ett offerbruk
för att freda sig mot särskildt farliga gengångare.

Senare, under den tid som källas
bronsåldern,–började man i Norden att jämte begrafning äfven
använda bränning af de döida. Bakom detta bruk
ligger nied ganska stor sannolikhet behofvet att
tillintetgöra alla möjligheter för de döda att »gå
igen». Så fortfor ock, långt efter sedan med
kristendomen bruket att begrafva liken obrända åter
införts, seden att bränna trollpackor och själf
spillingar, hvilkas lik voro särskildt orena och kunde
draga »förgörning» öfver landet. Den nämnda
förklaringen af såväl begrafning som bränning hindrar
ej, att man senare kom ,att anse dessa bruk som
plikter för ’de dödas egen skull. Det är på det
religiösa området en ytterst vanlig företeelse, att
gamla seder och bruk med istor seghet bibehålla
sig, under det att förklaringarna -.af deras orsak
och ändamål växla. Så inlägges lätt i en plägsed,
hvars ursprungliga betydelse man glömt bort, en
helt och hållet ny, stundom kanske alldeles
olikartad innebörd. På detta sätt kunde den tron
uppkomma, att den dödes ande måste irra öfver
jorden utan rast och ro, om ej hans kropp finge hvila
i en riktig graf. Så kunde man också i bålet se
en bild af själens befrielse ifrån kroppen, se anden,
fri från jordens stoft, raed de uppåtstigande lågorna
sväfva mot höjden.

Tanken, att de döda böra hvila i graf, finna’
vi vackert uttryckt i en Eddasång, där en valkyrja
råder den store Sigurd Fafnesbane att begrafva
lik, hvarhelst han finner dem, de må vara sot-,
sjöi-eller vapendöda. Hon fortsätter med följande ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:56:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1909/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free