Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla nordbornas föreställning om döden. Af Einar Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Gör tjäll öfver bålet med bonad och sköldar,
bred lysande svepning öfver likens mängd;
brännen där Brynhild, Budles dotter,
och vid min sida Sigurd brännen!
Vid Sigurds andra sida brännen
mina svenner, med smycken höljda,
två vid våra hufvud, två vid våra fötter,
två hundar, två hökar!
Valhalls guldringsglänsande portar
må ej höge kungen på hälarna dundra,
om med honom de mina hädan draga;
då komma vi icke med kraftlöst följe.»
På annat ställe berättas, att Brynhild brändes
på en präktigt utstyrd vagn. Hon intygar ock, att
hoa och Sigurd skulle »tillbringa sin tid
tillsammans» efter döden.
Äfven andra plikter än de, som följde med den
egentliga likbegängelsen, kunde man hafva mot de
döda. Den naturliga sorgen öfver ett dödsfall
stelnade i bruket att hålla »dödsklagan», som särskildt
ålåg kvinnorna. »För kvinnorna är det en heder
att klaga, för mainnen att minnas», säger den
ro<– merske författaren Tacitus om germanerna. Men
äfven en motsatt uppfattning kunde göra sig
gällande. I en svensk uppteckning från 1700-talet
omtalas, att, »om någon bullrar, skriker eller högt
gråter, då någon dör, kan den halfdöde åter
uppväckas, då han måste lefva ett uselt lif, som
hvarken lefvande eller död», en åskådning, som kanske
är mycket gammal. Och Eddan låter Gudrun
berömma sig af att ej hafva vid Sigurds död
gråtit)-slagit samman händerna eller jämrat sig »som andra
kvinnor». Hon höll såluftda ingen dödsklagan. Före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
