Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Bilder ur Sveriges forntid. III. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDER UR SVERIGES FORNTID.
173
erfarenhet af "hafvet och dess faror låta dylika
uttalanden komma till synes ? Härtill måste finnas
någon särskild orsak, och vid aldrig så liten
eftertanke ligger den mycket nära till hands.
Förhållandet har helt enkelt varit, att vikingarne i fråga
kunnat utan våda hissa segel i topp, när det
stormat med makt, emedan deras skepps konstruktion
varit så väl afvägd, att den tillåtit dem att hålla
seglen uppe, när andra skepp med mindre säker
jämvikt fått taga ned sina segel för att icke kantra.
Af sistnämnda iskäl har en äldre skeppstyp
varit i öfvervägande grad hänvisad till rodden, och
de gamla skeppens folk har med en till bestörtning
stegrad häpnad åsett de nya skeppens framfärd,
huru de i det ena ögonblicket doppat sin masttopp
i vågskummet, för att i nästa ögonblick lika
säkert stå på rätt köl igen. Med denna höga grad
af jämvikt har för den nya skeppstypen seglingen
blifvit hufvudsak och rodden en bisak, som blott
kom i fråga vid stiltje eller motvind. Om den kan
sägas som om Frithiofs drake, att, när han spände
sina segelvingar, »flög han i kapp med den
susande storm, men örnen blef efter». Skeppet Ellida,
som förstod sin herres röst, har varit en typ för
dessa nya skepp, som voro så väl byggda, att den
minsta tryckning af skeppsstyrarens hand på
rodret kom dem att ändra kosa. Här hafva vi
tydligen att göra med någon ny uppfinning af en
forntida John Ericsson, som kommit en revolution
till stånd på skeppsbyggeriets område, och icke för
ro skull kännetecknas Ellida i den gamla fornsagan
såsom en gåfva af hafsguden själf. Värdet af
denna gåfva för samtid och eftervärld låg däri, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
