Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Träd och blommor i folksagan. Af Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
och hade så gärna velat taga det i sin famn och
smeka det. Bedröfvad öfver sin fattigdom, började
hon att gråta. Då engeln Gabriel såg henne så
sorgsen, steg han ned från himmelen, gick till henne
och sade:
»Lilla herdeflicka, hvarför gråter du?»
»Jag skulle vilja gifva Jesusbarnet något, men
jag har intet.»
»Hvad skulle du vilja gifva honom ?»
»Jag vet inte, de heliga konungarne ha gifvit
honom <så mycket.»
»Ha de inte glömt något, tänk efter!»
»Jo, jag skulle vilja gifva honom rosor. Det
kära barnet har inte fått någon blomma — men det
är långt till våren.»
Då tog engeln Magdalena vid handen och gick
ut. Engelns ljusglans omstrålade dem som en sky.
Nu slog han på marken med sin staf, och dej liga
blommor sköto upp. De ha sedan fått namnet
julrosor. Magdalena tog famnen full och lade dem för
Jesusbarnets fötter.
I den indiska litteraturen finna vi flerstädes
sägner om träd, som bugat sig för att bringa en
gudomlighet sin hyllning och offra af sina frukter.
För Buddha böja icke blott träden utan äfven
bergen sina hufvud. I en bok, Liber de Infantia Mariæ
et Christi Salvatoris, förekommer en hithörande
intressant legend med det af Selma Lagerlöf
behandlade motivet om palmen, som böjer sin krona på
Jesusbarnets bud:
Då den heliga familjen varpå väg till Egypten,
begaf det sig på tredje dagen, att Maria sjönk ned
i ökensanden, utmattad af hetta. På något afstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
