Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kort öfversikt af järnhandteringen. 1. Af Nils Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
söksvis direkt ur malmen. Vi stå dock nu inför
begynnelsen af den nya epok inom järnindustrien,
som betecknas af de elektriska smältmetodernas
genombrott, och hvad därur kan framgå är ännu svårt
att säga, men vi hoppas det bästa däraf.
Vid framställning af gjutgods omsmältes
gjut-tackjärnet vanligen i s. k. kupolugnar med koks
såsom bränsle, understundom i s. k. »reverberugnar»
med gasbränsle och gjutes i sandformar till direkt
färdiga artiklar, t. ex. grytor, spiseldelar,
lyktstolpar, maskingods m. m. Härtill kan endast
helgrått järn användas, emedan det hvita eller
half-hvita är för sprödt, hvarjämte det bör hålla
omkring 1 % fosfor för att blifva lättflutet, så att det
väl utfyller formarna.
Tackjärnets omvandling till stål och
smidesjärn kallas, såsom vi redan haft tillfälle nämna,
färskning. Genom färskningsprocesserna renas
tackjärnet från de främmande ämnen, som orsaka
dess osmidbarhet, i första hand kol och kisel.
Flera stora och världsviktiga metoder hafva härför
utarbetats, hvilka i det hela ännu fortlefva
såsom betydande industrigrenar.
Innan vi ingå på dem, skola vi i en följande
uppsats kasta en blick på det färskade järnets olika
slag och egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
