Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fosterlandskärlek och fädernetro. Af E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6() LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
lek hafva uråldriga religiösa anor, huru de
utvecklats under religiösa inflytelser och huru de ännu
i dag sänka sina rottrådar djupt i den andliga
lifs-grund, i hvilken ett folk har sitt fäste.
Att ega ett fosterland, som man jämte sina
fränder och blodsförvanter får kalla sitt eget, det
har redan från äldsta tider skattats som en af
detta lifvets dyrbaraste förmåner; ja, det har
betraktats som en synnerlig nådegåfva af Gud. Vi
kunna redan af våra äldsta uppenbarelseurkunder
finna, att, när Herren ville särskildt benåda sina
trogna, så skedde detta under formen af löfte om
ett land, där de och deras efterkommande skulle
bygga och bo och där de skulle känna sig växa fast
med släktskapskänslans starka rötter. Från
Skriftens skildringar af det kringvandrande
egendomsfolkets tidigaste färder minnas vi, huru
patriarken Abraham fick förnimma Guds befallning, att
han skulle gå ut ur sitt land och ur sin frändekrets,
som tjenade främmande gudar. Och när han
åtlydde denna maning och hunnit med sina närmaste
och sina hjordar till en lund vid Sikem, då mottog
han som lön det stora löftet: »At din säd vill jag
gifva detta land.» Vi minnas också, huru detta löfte
förnyades och förbands med den vissa utsikten
till att i Abrahams säd skulle alla släkten på
jorden varda välsignade. Släktled efter släktled
höra vi detta Guds löfte upprepas, och vi kunna
äfven se, huru Abrahams ättlingar icke blott med
stigande klarhet fatta dess andliga innebörd, utan
äfven med ständigt växande kärlek känna sig
bundna vid det jordiska hemland, som blifvit dem
gifvet. Huru gripande är icke i detta afseende den he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
